Även fast jag var medveten om den hemska jordbävningen som drabbade Kathmandu i maj 2015, så tänkte jag inte särskilt mycket på risken under min vistelse i februari 2016. Visserligen så fick man sig en och annan tankeställare när man såg några av stadens mest heliga platser totalförstörda och även hur en stor del av lokalbefolkningen var tvungna att bo i tält då deras hem rasat till marken.
Att se alla dessa människor sova ute i tält gjorde mig riktigt ledsen, och att regerigen inte hjälper sitt folk med ett endaste öre gjorde inte saken bättre.
Eftersom att jag var medveten om att det hade varit en stor jordbävning i Kathmandu så tänkte jag innan resan; hur stor är chansen att det händer mig? Så jag gick inte runt och oroade mig för det under min vistelse.
Men, det hände faktiskt mig. Inte en kraftig jordbävning, men det var riktigt läskigt ska jag säga dig.
Jag ska berätta lite mer ingående om min upplevelse i Kathmandu…
Jag och Swedish Nomad bodde via homestay hos en lokal familj i Kathmandu. Det var kallare inomhus än vad det var utomhus under dagarna och under nätterna så kunde man knappt gå ur sängen för det var så kallt.
Inte nog med kylan, det förekom även strömavbrott med jämna mellanrum då Indien blockerade deras tillgång av gas och bensin. Detta gjorde att vi kunde sitta i våran säng med alla lager av tjocka filtar när det var helt kolsvart, med endast en reservlampa som fungerade i någon timma. Hur länge det skulle vara strömavbrott visste man inte – det kunde hålla på i en timma eller i åtta timmar.
Klockan var runt nio-tiden på kvällen, våran reservlampa ville inte fungera, det var kolsvart i rummet och våra tår var kalla som isbitar. Vi såg ingen mening med att vara vakna så vi somnade under alla våra lager med kläder och filtar.
Runt tio-tiden vaknade jag upp helt skräckslagen. Jag såg hela rummet skaka och jag väckte Alex i panik. Några sekunder senare slutade det skaka – då var jag både yrvaken och förvirrad. Jag frågade Alex om det var en riktig jordbävning, men han var lika förvirrad som jag och trodde jag hade en konstig dröm av något slag.
Jag tittade ut genom fönstret och det såg ut som att allt var som vanligt. Inga panikslagna människor eller något som rasat – Kanske det var en dröm trots allt?
Jordbävningen som drabbade Kathmandu 2015.
Foto: Natalie Hawwa
Elen fungerade igen och vi var inte alls trötta längre. Alex gick upp för att fråga familjen om de kunde starta om internet (då det slutade fungera efter varje strömavbrott). När han var där uppe och frågade om de kunde starta om routern så nämnde familjen ingenting om någon jordbävning – och Alex frågade inte heller då han trodde det var en dröm.
Resten av kvällen och fram tills det var dags för frukost så tänkte vi att jag hade haft en konstig dröm. Men, vid frukostbordet så frågade familjen oss om vi kände av jordbävningen… Vi blev så chockade eftersom att de inte nämnde något kvällen innan, direkt efter att den hade inträffat.
Vi pratade med våra homestay värdar om vad som hände och tydligen så inträffade det efterskalv med jämna mellanrum efter den kraftfulla jordbävningen 2015. Jordskalven gör lokalbefolkningen väldigt rädda, då den förstörde en hel del helgedomar, förstörde hundratals hem och tog flera personers liv.
En av de många familjer som skadades under jordbävningen 2015.
Foto: Jessica Lea/DFID
Nedan kan du se en video på hur det heliga Durbar Square faller i bitar, damm som färjar himlen grå och fåglar som flyr mardrömmen som inträffade i Kathmandu 2015.
Att uppleva en jordbävning i en stad som varit så otroligt drabbad var väldigt läskigt. Det är en helt obeskrivligt känsla att känna hur kraftfull modernatur är – vilket gav mig en riktig tankeställare. Jag är så otroligt tacksam för att jag vuxit upp i ett land där naturkatastrofer inte förekommer och att man alltid får en hjälpande hand om ens hem skulle falla till marken.
Jag är en otroligt lyckligt lottad människa som levt ett bra och tryggt liv – och det är jag evigt tacksam för! ♡
Leave A Comment